Ezzard startar varje dag med en ny teckning

För Ezzard Keymer, konstnär från Töreboda, ser varje morgon nästan exakt likadan ut. Han kliver upp klockan fyra, dricker en kopp kaffe och börjar teckna.
- För mig är teckningen det viktigaste, säger han.

Han vara bara fem, sex år när han hade framtidsyrket klart för sig. Djurtecknare var det han ville bli när han blev stor. Konstnär ville han inte bli. ”Det var bara konstigt folk”, tänkte han. Ezzard Keymer växte upp i Mariestad och redan som tioåring fick han sitt första konstnärliga uppdrag. En reklammakare i hemstaden hade hört att Ezzard var duktig på att teckna djur. Han beställde en tavla med jaktmotiv, som placerades i ett skyltfönster.

Konstskola i Stockholm

I tonåren började han, på allvar, fundera på vad han skulle göra med sin framtid. Visst fanns tankar på konsten, men omgivningen talade ofta om för honom att det inte var något att satsa på.
- Det var absolut ingen idé. Jag fick höra att konst inte gick att leva på, berättar han.
När det var dags att börja gymnasiet var han skoltrött. Han hade börjat kika på olika konstskolor och lyckades hitta ett par stycken i Stockholm som tog emot 17-åringar. Han hade bara gått en vecka på gymnasiet, när han fick besked om att han antagits till en förberedande utbildning i huvudstaden. Då hoppade han av.

Livet tog en vändning

Ezzard fick jobb på Electrolux, i väntan på att det skulle bli januari 1969 och dags för skolstart. Tiden på konstskolan minns han som rolig.
- Det var en rolig miljö och bra lärare, säger han.
Tillbaka i Mariestad gör Ezzard ett besök på arbetsförmedlingen. Och just den dagen, kommer livet ta en helt annan riktning.
- Jag berättade att jag ville satsa på konsten. Men de sa att ”konstnär, det kan man inte leva på”.
Han blev övertalad att åtminstone göra ett besök hos en tandtekniker i staden, som var i behov av en lärling. Han tänkte att han i alla fall kunde gå dit...
- Två timmar senare hade jag en anställning. Jag kunde inte säga nej. Då tog livet en helt annan vändning.

Referat i Göteborgs-Posten

Det var ett hantverksyrke. Ezzard jobbade med färg, former, gipsmodeller och guld. Men så en dag började han fundera... ”Vad gör jag här? Jag skulle ju bli konstnär.” När våren kom sade han upp sig. Och så fortsatte han under en tid. Han arbetade som tandtekniker under vinterhalvåret, men så fort våren närmade sig var det konsten som gällde. Han tog jobb på motell och som kassabiträde. Men han slutade liksom aldrig vara konstnär.
Den allra första Skaraborgssalongen arrangerades i Bertha Pettersons hus i Mariestad.
- Jag hade släpat med en stor tavla, berättar han.
Den hängde väl synlig, alldeles intill entrén. Och än idag minns han referatet från Göteborgs-Posten.
”En stor tavla av Ezzard Keymer pockar på uppmärksamhet. Men i övrigt blir man inte klok på det”, stod det. Ezzard skrattar gott åt minnet.

Självlärd keramiker

1979 kom nästa milstolpe i hans liv. Han började på Töreboda krukmakeri. Där satt grundaren Ernst Johansson och drejade och Ezzard tittade nyfiket och intresserat på.
- Han var gammal och slutade redan klockan ett. När han hade gått hem satte jag mig vid hans plats och drejade.
Bara ett halvår senare började Ezzards alster att säljas i den lilla butiken. Han satsade på lergods och gamla traditionella former. Han målade också mönster på fat och vaser och hämtade inspiration i allmogemåleriet. Så småningom började kroppen säga ifrån. Ändå blev han kvar i 27 år. Ända tills den dagen han bara reste sig upp och åkte.

Duk och digitalt

Han tog vägen förbi Horns tegelbruk där han träffade på dåvarande ägaren Ingemar Lorentzon. De började prata och Ezzard fick veta att det fanns planer på en konstrunda kring sjön Östen. Han blev inbjuden att vara med och för första gången någonsin deltog Ezzard i en ”riktig” konstutställning. Aldrig tidigare hade han visat sina verk på det här sättet. Det gav mersmak och han tog upp måleriet igen. Han blev en allt flitigare utställare, och under ett år hade han tio utställningar. Han har ställt ut i Göteborg, Stockholm, Borgholm och på många orter i Skaraborg. Sedan dess har han gått flera kurser och utbildningar och idag är det måleri, på duk såväl som digitalt, som gäller.

Tycker om linjer

Många säger att en målning av Ezzard är lätt att känna igen. Kanske är det något med färgerna, med linjerna eller bara den alldeles speciella känslan man får som betraktare. Han utgår nästan alltid från en teckning. Och det har han gott om, efter många morgnars tecknande. Sin ateljé har han i Mariestad och här målar han helst med olja.
- Jag gillar olja. Jag måste få tid att gå och grunna och tänka efter. Akryl torkar så fort.
Och motiven?
- Ofta hus. Ödslighet, tomhet och ensamhet. Just nu gillar jag linjer. Och en vacker färg på rätta stället. Jag går så abstrakt som jag någonsin kan. Blir det för tydligt blir det tråkigt.
Trots alla tvivlande röster och några omvägar, blev han ändå konstnär. Eller bildfabrikör, om han själv får välja.
- Bildfabrikör vill jag vara, säger han och ler. Konst kan vara så upphaussat. Jag vill ta ner det lite på jorden.

Av MARIA LUND