Hoppa till huvudinnehållet

Det är snart jul igen

Publicerad:
Reporter Maria Lund
Maria Lund
redaktion@skaraborgsbygden.se

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Tid att reflektera över julen som gått, i årets sista timma. Färgglada lyktor på grannens altan, lysande renar och blinkande gran, snön lyste vit på taken. Belysningen, den höll mig vaken.

Det knackade plötsligt på vår dörr, var det tomten som kom med sin släde. Nej, in stövla' släkten som alltid förr, all stämning försvann på ett bräde. Mormor gick loss i kylen trots allt, väste att pressyltan var alltför salt. ”Blir det nån dopp i gryta!” Mitt tålamod började tryta.

Köttbullar, skinka, Jansson och vört, barnen vägrar att äta. Otålig väntan på tomtens entré, gör att de börjar att träta. Kladd och smulor på duken i rött, tomten dröjer – han är nog trött, eller kanske han sover på saken. Snön lyste vit på taken.

Farfar för handen genom skägg och hår, när alla tycks nöjda och mätta. ”Låt mig slippa va' tomte i år, det är det enda rätta!” Vem ska ta på sig tomtefars roll, entusiasmen är lika med noll. Problemen kan tyckas banala, men stämningen fortsätter dala.

Faster förlorade kampen, står där i vitt skägg och rock. Kappan går inte att knäppa, nån mumlar: ”Du är för tjock!”. Nu är inte rätt tid att tvista, fast sinnesron börjar att brista. Hon går för att ordna och pyssla, muttrar och sköter sin syssla.

I sagan smyger sig tomten fram, med lätta fötter, på tå. Den största lyckan är att se, glädjen hos våra små. Vår verklighet har ingen silverglans, faster dundrar in från ingenstans. De sa att hon gått till affären, men skägget hänger på tvären.

Hon skrämmer bebin från vettet, vräker ut paketen direkt. Det vet väl egentligen alla, att trauma kan bli en effekt. Men snart satt de små där vid granen, allt tycks ha gått enligt planen. Med högar av snören och papp, barnögon tindrar ikapp.

Men så nämner någon klimatet, påtalar all världens kris. ”Släck all belysning nu genast, och hur kan ni äta gris!” Far stormar ut från julens fest, tar en bit skinka i ren protest. Mor försökte att ena, men osämjan fortsatte skena.

Tyst var skogen och nejden all, livet där ute var fruset. Julen är en förväntans tid, men snart hördes helt sakta bruset. Kalle Ankas julfilm gick på repeat, precis som farmors akuta bronkit. Ett som är säkert, min vän, är att julen snart kommer igen.

Gott nytt år!

Artikeltaggar

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.