Hoppa till huvudinnehållet

Catrine fångar naturens magi

Publicerad:
Reporter Maria Lund
Maria Lund
redaktion@skaraborgsbygden.se
  • VENTIL. För Catrine Sandberg är fotografering en kreativ ventil. Hon vill visa naturens magi – så som hon ser den genom sin kameralins. Foto: Maria Lund
    VENTIL. För Catrine Sandberg är fotografering en kreativ ventil. Hon vill visa naturens magi – så som hon ser den genom sin kameralins. Foto: Maria Lund
  • ARBETSRUM. Catrine Sandberg har ett litet arbetsrum hemma i villan. Foto: Maria Lund
    ARBETSRUM. Catrine Sandberg har ett litet arbetsrum hemma i villan. Foto: Maria Lund
  • HABITAT. Catrine Sandberg under en av sina många skogspromenader, fångad på bild av dottern Karin Carlsson. Foto: Karin Carlsson
    HABITAT. Catrine Sandberg under en av sina många skogspromenader, fångad på bild av dottern Karin Carlsson. Foto: Karin Carlsson
  • Ruined. Foto: Catrine Sandberg
    Ruined. Foto: Catrine Sandberg
  • Wave. Foto: Catrine Sandberg
    Wave. Foto: Catrine Sandberg
  • Bring it on. Foto: Catrine Sandberg
    Bring it on. Foto: Catrine Sandberg
  • Companion Foto: Catrine Sandberg
    Companion Foto: Catrine Sandberg
  • Bleech. Foto: Catrine Sandberg
    Bleech. Foto: Catrine Sandberg
  • On time. Foto: Catrine Sandberg
    On time. Foto: Catrine Sandberg
  • Traum. Foto: Catrine Sandberg
    Traum. Foto: Catrine Sandberg
  • Confused. Foto: Catrine Sandberg
    Confused. Foto: Catrine Sandberg
  • Summer garden. Foto: Catrine Sandberg
    Summer garden. Foto: Catrine Sandberg
  • Trapped. Foto: Catrine Sandberg
    Trapped. Foto: Catrine Sandberg

För amatörfotografen Catrine Sandberg är hantverket en kreativ ventil. Hon visar naturens magi – så som hon ser den genom sin kameralins. Snart ställer hon ut på Bildkällan i Falköping.

Catrine Sandberg sjunger långsamhetens lov. Visserligen har hon aldrig riktigt förstått sig på det där med mindfulness. ”Usch, jag blir så stressad. Det där är inget för mig.” Men en tidig morgon, när hon med kameran i handen möter det svaga ljuset från en sol som letar sig fram mellan karga trädstammar, är hon så nära ett meditativt tillstånd som man kan komma.

– När jag går ut i skogen hittar jag alltid någonting. Man får små presenter överallt: En liten svamp, en vacker blomma, eller som häromveckan när jag hittade något som jag tror var ett stort älgkranium.

Stor följarskara

Hon bläddrar i Instagramflödet och visar en vacker, men på samma gång dramatisk, bild på ett djurkranium. Färgskalan är dov. Känslan både vemodig och mystisk. Den ståtliga skallen ligger tätt intill en skrovlig trädstam, som en trofé skapad av naturen själv.

– Sådana här bilder tar ju inte jag, säger hon och ler. Men jag gör som jag vill och har inga fasta ramar. Det är roligt. Och mina följare är förlåtande.

På kort tid har hon byggt upp en stor följarskara på Instagram. Hon förklarar hur den sociala plattformen har gett henne både kamrater och kontakt med kollegor. Kontot fungerar som en portfolio, där de drygt tjugotvåtusen följarna får ta del av naturens magi – just så som Catrine Sandberg ser den genom sin kameralins. Hon tar en mun av kaffet och skruvar blygsamt på sig när det kommer på tal.

– Jag vet inte hur det har gått till. Jag har nog haft lite tur. Men det har skjutit fart och det gick ganska snabbt.

Kreativa ventil

En stund tidigare tog Catrine Sandberg emot hemma i villan i Vilhelmsro i Falköping. Under samtalets gång hinner decemberhimlen utanför fönstret växla från den tidiga morgonens becksvarta till förmiddagens grumliga blågrå. Hon arbetar som gymnasielärare för nyanlända på Ållebergsgymnasiet, men fotografi är sedan länge hennes kreativa ventil.

Allt började när Catrine fick en systemkamera i födelsedagspresent av sina föräldrar under gymnasieåren. Dessutom gjorde hon praktik på Falköpings tidning.

– Det var på den tiden när tidningar hade både mörkrum och fotografer. Jag såg virrvarret på redaktionen men det var lugn och ro i fotografernas domäner. Jag minns hur spännande det var att använda kopieringsapparaten, stå i framkallningsbaden och se hur resultaten blev.

Uppmuntran

Hon fick vara med och fotografera på riktigt ute på fältet och fick höra att hon hade öga för hantverket.

– Jag önskar att jag kom ihåg vad fotografen hette. Han gav mig både förtroende och uppmuntran.

Trots att Catrine Sandberg var i sitt rätta element med en kamera i handen, låg hobbyn länge i träda.

– Det var inte det att jag inte tog några foton alls. Jag hade en systemkamera hela tiden, men den kom sällan fram. Och jag blev så irriterad på min dåliga mobilkamera.

Nyvunnen entusiasm

För tre-fyra år sedan fick hon en mobil med en bättre kamera av sina barn. Med nyvunnen entusiasm dök Catrine ned mitt i spenaten i trädgården och började fotografera sina blommor. Hon övergav mobilen ganska snabbt och har sedan dess bytt systemkamera ett par gånger. Ofta delas fotografer upp i två kategorier – de som älskar tekniken kring hantverket och de som inte riktigt gör det och fokuserar på bilderna. Catrine Sandberg säger att hon nog kvalar in i den senare kategorin.

– Herregud, jag har gjort så många misstag. Jag lär mig genom 'trial and error'. Jag är teknisk idiot men jag kör helt manuellt och provar vad som funkar och inte.

Ofta, tillägger hon, får hon en känsla redan vid fotoögonblicket om bilden kommer att spegla naturen på det sätt som hon vill.

Ljuset avgörande

Det är lätt att låta blicken vila länge vid Catrine Sandbergs suggestiva naturbilder. Hon känner av platsen, hittar sitt motiv och något som fångar in alla de där känslorna och hennes upplevelse av platsen. Varje foto tycks nästan bli som en slags dagboksanteckning. Den röda tråden är den mörka stilen, den som hon kallar naturmystik. Men det finns alltid någon slags fond av ljus. För en fotograf är ljuset helt avgörande.

– Det är omöjligt att åstadkomma någonting när det inte är rätt ljus. Jag följer ljuset och går vilse en del, men det brukar ordna sig. Det har hänt att jag har fått ringa min man, som har fått leta efter mig på Snapkartan, säger hon och skrattar gott.

Speciella tillfällen växer inte på träd. Stunder när naturen ställer till med ett skådespel utöver det vanliga försvinner ibland lika snabbt som de kom. Catrine Sandberg söker sig gärna till ställen där dimman förtrollar landskapet. Nästan alltid finns de i hennes omedelbara närhet.

– På Mösseberg finns många dramatiska vyer. I Vråhålan kommer man ned i sänkor och dalar och upp på höjder. Jag vill gå ensam och stöter sällan på någon. Framför allt är det så jädra bra att gå ut i skogen med kameran i näven. Man ser så mycket.

Catrine Sandberg visar sina foton på Bildkällan i Falköping mellan den 21 januari och 11 februari. Medutställare är Anna Bengtsson och Dana Ingesson.

Artikeltaggar

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.