Hoppa till huvudinnehållet

Hudvård gör mig lycklig

Publicerad:
Reporter Maria Lund
Maria Lund
redaktion@skaraborgsbygden.se

Jag är en hudvårdsnörd. Jag älskar att pensla, smörja och dutta. Kan nästan bli besatt av att dyka djupt ned med näsan i vackra burkar för att sniffa på det krämiga innehållet. Jag lusläser ingrediensförteckningar, får gåshud av nya, innovativa molekyler som utlovar stordåd eller när någon svänger sig med tungvrickande ord som ”hyaluronsyra”. Vilket banalt intresse, kanske någon tänker. Men när jag tar mig an min omsorgsfullt utvalda hudvårdsrutin är jag så nära ett meditativt tillstånd som man kan komma. Närvarande och medveten, mitt bland serum, essenser och fuktmasker. Dessutom med ett glow som heter duga.

Oavsett var man hittar sin passion – om man så är amatörkock, filmentusiast eller tokig i sport, så finns det lika många bevekelsegrunder som det finns människor. Det behöver egentligen inte vara mer märkvärdigt än att man tycker om att pyssla om sin hud. Att man mår bra av det. Att man känner sig fin. Men fåfängan skaver. De senaste åtta åren har jag delvis fokuserat på skönhet och skönhetsbranschen i mitt arbete som journalist. ”Jaså, du skriver bara om smink”, utbrast en kvinnlig journalistkollega en gång. Det gick inte att ta miste på den tveksamma tonen i hennes röst. Ena stunden har jag intervjuat en fil. dr. i biokemi, som på sjuttiotalet började forska om peptider och som senare upptäckte den första peptiden för hudvård. I den andra har jag djupdykt ned i lagar om djurförsök i kosmetikabranschen. Men visst kan ”bara” smink vara ett seriöst specialintresse, som inte ska behöva försvaras.

Jag skriver ”kvinnlig journalistkollega”, eftersom jag upplever att män många gånger ensamma får bära skulden för att betrakta kvinnligt kodade specialintressen med misstänksamhet. Min erfarenhet är att det är minst lika många kvinnor som män, kanske till och med fler, som tror att den som har ett intresse för skönhet automatiskt också har ett obefintligt samhällsintresse. Att man måste vara en helt världsfrånvänd och oengagerad samhällsmedborgare och medmänniska. Att man i själva verket är ett offer. Jag gissar att åtminstone ett hundratal skönhetsprodukter har passerat mitt ansikte det senaste året. Ibland har jag experimenterat lite för mycket med min stackars hudbarriär, så att jag plötsligt har sett ut som ett kärleksbarn mellan en japansk makak och ett moget lingon. Men jag älskar känslan av ett lyxigt serum som gör underverk för både huden och sinnet, eller när jag får sätta tänderna i en palett med skimrande skuggor. Låt mig få ha min hudvård i fred om den gör mig lycklig.

Artikeltaggar

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.