Hösten, och speciellt övergången från oktober till november, är skräckens tid. Under oktober går dekorationer i butiksfönstren i orange och svart (speciellt i de större städerna), huggtänder och spetsiga hattar blir på modet och höstens mörker ska välkomnas med några klassiska skräckfilmer. Snart är Halloween här och jag funderar – varför gillar vi att skrämma oss själva med gastkramande filmer och spökvandringar i mörkret?
Jag kan såklart inte tala för alla. Men jag har blivit som en ny person det senaste året - från att undvika våldsamma skräckfilmer i rädsla av att få svårare att somna om nätterna till att glupskt konsumera blodisande filmer (helst under dagtid) och njuta av psykologiska thrillers som får hjärtat att slå lite fortare.
Dessutom har jag det senaste året märkt en stor uppskattning för Halloween och allt det som kan skrämmas, speciellt när jag bodde i Uppsala. Där märktes det tydligt: bokhandlarna dekorerade sina skyltfönster med Halloween-inspirerade böcker medan second hand-butiker prydde skyltdockor med spindelväv och svarta klänningar som förde tankarna till häxor.
Varför vill åtminstone en del av oss bli rädda, när mörkret ständigt är oss så nära? Solnedgången sker några minuter tidigare varje dag och sommarens ljusa kvällar känns redan så avlägsna - varför vill vi så gärna grotta ner oss i mysrysliga aktiviteter när det är mörkt ute? Kanske är det för att man vill omfamna och välkomna mörkrets inbrott snarare än att rygga undan inför det – visst är det roligare att kolla på skräckfilmer och utnyttja det alltmer omfattande mörkret än att desperat önska sig tillbaka till sommaren? Dessutom är det många som tycker att mörkret är mysigt, vilket även jag kan skriva under på (i alla fall fram till jul!).
Innan det är socialt acceptabelt att börja lyssna på jullåtar tjugofyra sju och baka lussekatter finns det något annat att se fram emot när höstmörkret faller. Om det ändå ska vara mörkt kan det lika gärna vara mysrysligt! Det känns roligt att njuta av årstiden, om det må så vara med hjälp av äppelplockning, långa (och blöta) promenader i skogen eller blodiga slasherfilmer – eller varför inte alla tre?