Nyligen reste jag österut till den gamla textilstaden Norrköping för att se min favoritmusikal som hade Sverigepremiär. Men något annat än bara musiken dröjde sig kvar i minnet efter att jag lämnade staden. Under min helg i Norrköping bestämde jag mig för att djupdyka i stadens historia – och vilket bättre sätt finns det än att gå på museum?
Jag blev riktigt imponerad av stadsmuseet: utställningarna var interaktiva, roliga och berättade på ett intressant sätt om hur staden formats under flera århundraden. Textilindustrin gick som en röd tråd genom stadens historia och jag läste ivrigt alla informationsrutor och studerade de stora, autentiska vävmaskinerna med otroligt komplicerat maskineri.
Museibesöket fick mig att stanna till och reflektera. En utställning informerade mig om att varje person i Sverige köper i genomsnitt fem kilo textilier och slänger åtta kilo per år. Jag fick en smärre chock! I praktiken innebär det att vi byter ut vår garderob varje år
Såklart handlar det om snittet – många köper mycket mer, flera köper aldrig nytt. Men det är så synd och tråkigt när man tänker på det, för det måste innebära att vi inte gillar våra kläder så mycket till att börja med. Eller kanske blir vi så påverkade av trenderna som vi ser på sociala medier, i teverutan och ute på stan som säger att vi måste skaffa nytt, likadant som alla andra, om och om igen.
Ingenting är bra nog – den typen av byxor är ute sedan länge, och nu är det en ny modefärg som gäller. Dessutom är det lätt att köpa billigt – fast fashion, snabbmode, produceras för att snabbt bytas ut, och då är hållbarhet inte största prioritet.
Det är minst sagt stressande. Jag drömmer mig bort till en utopi där vi lappar och lagar det som finns i högre utsträckning – strunta i trender och modeflugor, nu räcker det att köpa två kvalitetströjor var femte år! Hoppa över stressen kring vad du ska ha på dig imorgon: det finns bara fem (fina) tröjor att välja mellan! Ibland skulle jag som professionell velare tycka om mindre valfrihet – det skulle spara en hel del tid.
En annan aspekt som jag tror att vi ofta glömmer när vi shoppar och som utställningen i Norrköping tog upp var de usla arbetsvillkoren och den farliga arbetsmiljön. Under 1800-talet fanns den i Norrköping, nu har problemet flyttat till en annan plats, där vi inte längre ser det.
På väggen i utställningsrummet kunde besökare fylla i och hänga upp lappar kring var deras kläder kom ifrån. Det var inte en enda som skrev ett nordiskt, eller ens europeiskt, tillverkningsland. Och inte jag heller.