Ida inspireras av naturens mönster

Konstnären Ida Lundell fascineras av mönster och kombinationer av färger och former över en yta som fortsätter i all oändlighet. Snart ställer hon ut på Bildkällan i Falköping.

Även i vardagens mest utnötta förflyttningar till fots finns någonting att upptäcka. Aldrig så få steg kan erbjuda nya och oväntade perspektiv. Inte minst för en konstnär, som kanske sällan släpper den där utforskande blicken.

– Jag är ute och går mycket – fotar mycket. Naturen ger någon slags inspiration, som jag formar efter min egen tanke. Mönster återkommer ju i naturen också, konstaterar konstnären Ida Lundell.

Morgonen är stilla. Luften är klar och ett nästintill oändligt antal löv har lagt sig som en intensivt färgsprakande matta över landskapet. Ida Lundell hälsar vänligt och välkomnar mig in i den faluröda stugan i Häggum. Att området var viktigt för henne på många sätt visste hon redan när hon köpte huset; föräldrahemmet ligger bara någon kilometer bort. Men hon såg också potentialen i den karaktärsfulla byggnaden, som en gång var traktens småskola.

– Det är otroligt vackert här. Kanske inte på det där storslagna sättet utan på ett lågmält sätt. Som att marken själv vet vad den bär på och inte behöver skrika ut det.

Ida nickar mot fönstren. Där utanför skymtar en blandning av odlingslandskap och skog. Ljuset flödar trots att vi närmar oss november.

– En konstnär ska väl egentligen bo i stan, säger hon och ler. Men här ser jag soluppgången på ena sidan och solnedgången på den andra.

Mönster, färger och former

Man möts genast av en varm och ombonad känsla, där många vackra detaljer bidrar till en genuin atmosfär. I varje fönster står prydliga rader med växter i enkla krukor. På väggarna hänger både charmigt nötta skolplanscher från Häggums folkskola och Ida Lundells egen textilkonst, där skira lager av färg kombineras med distinkta, broderade linjer.

– Min metod är långsam, det krävs många stygn för att fylla en yta. Men den är också direkt – ett stygn är just bara ett streck, på så sätt är den också snabb.

Hon fascineras av mönster och kombinationer av färger och former över en yta som fortsätter i all oändlighet.

– Jag tycker om den här eviga upprepningen. I upprepningen skapas en slags magi. Det blir som en ritual. Alla ritualer har någon form av magiskt tänkande bakom.

Tillbaka till broderiet

Men låt oss backa bandet. Ida Lundell fick sin konstnärliga grundutbildning i textil och mönsterformgivning vid Hellidens folkhögskola i Tidaholm. Hon är dessutom utbildad vid HDK Valand Steneby i Dals Långed och har en kandidatexamen i textilkonst.

Samtidigt som hon fokuserade på sitt examensarbete, hade hon arbetat på ett större broderi. När Ida flyttade tillbaka till Skaraborg hade hon inte längre tillgång till några verkstäder, maskiner eller färglabb. På ett vis kan man kanske säga att hon tvingades att hitta tillbaka till broderiet, ofta i kombination med teckning. Ingen av teknikerna kräver särskilt mycket yta, avancerad utrustning eller särskilda omständigheter.

– Oftast sitter jag i soffan. Jag syr små, små stygn med sytråd. Jag har renodlat broderiet, från att ha varit ganska stökigt. Men jag använder inga korrekta stygn.

Fotografierna från de många promenaderna blir som minnesanteckningar. Hon väljer ut delar av ett foto eller använder dem som redskap för att förmedla en stämning. Nästan alltid, förklarar Ida Lundell, utgår den fortsatta konstnärliga processen från en teckning.

– Jag tecknar ganska snabbt, inte så noggrant. Jag är också väldigt fascinerad av ytan. Den härliga känslan av pennan mot pappret är väldigt tillfredsställande.

De samlade intrycken kan i bästa fall utmynna i ett konstverk.

Lager på lager

Det krävs inte många steg för att komma till andra änden av huset. Just här, för över hundra år sedan, satt småskolelärarinnan i sitt lilla allrum och spelade tramporgel. Nu är rummet Ida Lundells ateljé. Ovanför skrivbordet hänger tygstycken där Ida har experimenterat med olika tekniker. Färgpaletten är dov och harmonisk, med subtila skiftningar eller mönster. Längs golvet står flera intressanta textila verk, såsom en närmast grafisk version av en blomma, helt broderad i svart tråd.

– Det är en dahlia från min trädgård. Det tar väldigt, väldigt lång tid att fylla en yta. Man hinner bygga upp en frustration under tiden och tänka: ”Det här är idiotiskt”, säger Ida och skrattar hjärtligt.

Ida Lundell tycker om att jobba i lager på lager med olika tekniker på varandra. Hon kombinerar gärna text och bild, foto och broderi och sedan ett lager färg över det. I vissa av verken framträder landskapsbilden tydligt, men kanske inte som en direkt avbildning av verkligheten utom mer som ett drömlikt minne. Det är lätt att låta blicken vila i Ida Lundells bildvärld.

– I början ville jag ofta att betraktaren skulle förstå. Jag tror inte alltid att andra människor ser samma saker som jag gör, men det känns heller inte så viktigt längre.

Viktigt för själslig balans

Nog pågår en ständig dragkamp mellan stad och landsbygd, som väl i grunden bottnar i att man på landsbygden känner sig förfördelad i samhället och att mycket sker på landsbygdens bekostnad. Den urbana normen, hävdar Ida Lundell, finns även inom kulturen.

– Som kulturarbetare speglar man ofta sin tid, eller samhället i stort. Väljer man att leva och verka på landsbygden så blir det nästan som att man väljer bort den samtidsrelationen, eftersom den inte anses drivas härifrån.

Det råkar falla sig så att jag träffar Ida Lundell när det pågår en debatt om kulturområdets framtid. ”Stram men framtidsinriktad”, beskrev kulturminister Parisa Liljestrand nästa års budget. Ida är övertygad om att konst och kultur är viktiga faktorer för den själsliga balansen.

– Jag ser konsten som en del av livet. Livet vore väldigt fattigt utan kultur. Jag förstår att den får stå tillbaka när budgeten är begränsad, men kultur tillför något bortom det nödvändiga. Vi behöver något mer bortom överlevnad.