Rune minns en tid då gårdsmejerierna spelade en viktig roll

Med ett glasklart minne och många levnadsår kan Rune Wennerholm dela med sig av det Sverige som en gång var.

På gården Ekholmen i Ugglum finns också det gamla gårdsmejeriet, bevarat med alla bruksföremål. Om det, om augustisnö och svår torka, om mejeristadgan som förändrade landsbygden berättar han gärna.

Vägen genom Ugglum slingrar sig genom kuperad Falbygdsnatur. På foten till Mösseberg ligger byns kyrka, en av de många vita medeltida kyrkor i trakten. Där har bygdens människor döpts, konfirmerats, vigts och begravts sedan 1100-talet.

Rune Wennerholm känner Ugglum och bygden runtomkring, han har bott i byn och på gården Ekholmen i hela sitt 93-åriga liv.

Rune kan sin släkthistoria väl och förklarar gärna om hur det kom sig att hans farfar Anders som växte upp på Vadsboslätten i norra Skaraborg hamnade på Falbygden. Rune berättar om sin farfars föräldrar, Sven Petter som var född någon gång under 1820-talet och drev en stor gård på Vadsboslätten tillsammans med sin hustru. Tiderna var goda, järnvägen hade dragits genom Sverige.

– Havren gick på export, blev till foder för hästarna som drog droskorna i Paris och London, avslöjar Rune för att i nästa ögonblick konstatera om hur sämre tider väntade i norra Skaraborg.

– Sommaren 1866 föll inte en droppe regn på hundra dagar. Skörden torkade bort.

Två år senare, var det dags igen.

– Den 28 augusti föll det 20 centimeter snö och lade sig över åkrarna. Skörden uteblev.

En konkurs väntade och Runes farfar, den unge Anders, fick ge sig ut och arbeta på gårdar. Snart hamnade han på Klagstorps lantmannaskola i Skultorp, Skövde kommun, innan han så småningom sökte sig till de svensktalande delarna av Finland. Anders som då fått namnet Wennerholm hamnade 1894 på Fiskarsbruk.

Från Finland till Härlunda

Under åren i Finland träffade Anders en svensk mejerska, Anna-Charlotta. Tycke uppstod och snart gifte de sig. Efter fem år återvände makarna till Sverige och kom att överta gästgiverirörelsen på gården Halleberg i Härlunda strax utanför Skara. Där startade paret även ett mejeri.

Anders och Anna-Charlotta kompletterade så småningom med ett litet mejeri på Skattegården i Ugglum.

Verksamheten fick ett abrupt slut genom en häftig brand dagen efter midsommardagen 1903 då mejeriet brann ner till grunden.

Anders och Charlotta gav inte upp. De köpte en del av en annan gård i Ugglum, den nya gården fick namnet Ekholmen. Bostadshuset kom till en början att fungera både som bostad och mejeri.

1909 stod det fristående faluröda lilla mejeriet färdigt.

Separator och tidig el

1922 övertog Runes föräldrar, Jonas och Vendela gården, samma år som den äldsta dottern föddes. Två år tidigare hade elen dragits fram till gården, något som underlättade arbetet eftersom elen drog både separatorn och smörkärnan.

Då hade Gustaf De Lavals revolutionerande uppfinning, mjölkseparatorn, flera decennier bakom sig.

Med hjälp av separatorn pressades gräddens tyngre ämnen mot behållarens mitt. Det var snabbt och smidigt jämfört med tidigare hantering då mjölken och grädden separerats genom att mjölken fått stå framme i rumstemperatur innan fettet flöt upp till ytan och skummades av.

Separatorn hade två tapprör.

– Den stora pipen användes till skummjölken, den lilla till grädden, berättar Rune och visar runt i mejeriets enda rum som domineras av en enorm ostkittel som rymmer 1 100 liter. I den värmdes mjölken upp till 32-36 grader, innan löpen tillsattes.

– Gradantalet berodde på vilken ost som skulle tillverkas. Efter omkring två timmar gick ostmassan upp. Ostlöpen hämtade vi i Falköping, den kom i en kagge med kran.

Osten från Ugglum levererades bland annat till Göteborg och Töreboda.

– 1927 gick den första lastbilen med ost från Ugglum till Göteborg.

För att försäkra sig om att vikter och våg vägde rätt kontrollerades enheterna regelbundet.

– Fjärdingsmannen kom för att försäkra sig om att måtten var korrekta. Mått och vikter skulle krönas var tredje år.

Stadgan förändrade landsbygden

1930-talet var ett årtionde med förändringar, också inom livsmedelsproduktionen.

– Den sista osten ystades här den sista januari 1939, säger Rune.

Han förklarar att det var den nya mejeristadgan som Bondeförbundet och Socialdemokraterna hade förhandlat fram och som trädde i kraft vid halvårsskiftet som var orsaken till det.

– Den nya stadgan ställde stora krav på allt från rostfria kärl, kaklade utrymmen och en takhöjd på 3,5 meter, säger Rune och menar att kraven var ett effektivt verktyg för statsmakten att få bort de många småmejerierna.

De kom i stor utsträckning att ersättas av andelsmejerier där ägandet delas av flera mjölkproducenter.

– Andelsmejeriet i Skara startade 1932, när verksamheten i Härlunda lades ner, berättar Rune och förklarar att andelsmejerier även startade i Axvall, Falköping, Floby, Stenstorp och Åsarp. I dag finns endast det i Falköping kvar.

Ekholmens gårdsmejeri var bara ett av många som lades ner. Trots allt fortsatte hanteringen med mjölk på gården.

– Pappa tog emot mjölk och sålde den vidare till Essunga nya mejeri. Det var något som fortsatte några år, fram till 1943 då verksamheten i Essunga lade ner, då levererades mjölken istället till mer närbelägna Sätuna mejeri.

De så kallade uppköpsmejerierna var viktiga, inte minst för småbrukare som inte hade tillgång till de stora gårdarnas anläggningar och behövde få avsättning för sin mjölk.

Kalkrik mark ger lättystad ost

Det är inte bara bruksföremålen i det forna mejeriet som berättar om det skaraborgska lantbruket. Rune har också bevarat kassaböckerna som visar hur mjölkpriset svängde upp och ner, mestadels ner.

1918 fick lantbrukarna 42 öre för mjölken. Ett par år senare, 1920 låg priset på 12 öre.

Den stora depressionen tog ett järngrepp över världen 1929, något som påverkade det dagliga livet också för skaraborgarna.

– 1933 fick lantbrukarna sju öre litern för mjölken. Fyra år senare var det tio öre. 1940 var mjölkpriset 14 öre. Försäljningspriset i Falköping var det dubbla mot vad leverantören fick, 28 öre, redogör Rune.

Han påpekar att jorden i Ugglum är kalkrik, precis som den är i stora delar av Skaraborg, och lämpar sig väl för mejerihantering.

– Kalkrik mark gör osten lättystad, framhåller Rune, glad över att det fortfarande finns två mjölkbönder i Ugglum. En av dem är sonen Hans-Olof som idag driver Ekholmen och har 70 mjölkkor.