Hoppa till huvudinnehållet

Han såg värdet i att vara snäll

Publicerad:
Reporter Maria Lund
Maria Lund
redaktion@skaraborgsbygden.se
Snällhet är viktigt.
Snällhet är viktigt. Foto: PeopleImages

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Vad kännetecknar en legend? Åsikterna går naturligtvis isär, beroende på vem man frågar. Själv började jag på allvar att fundera över just det, efter att en av vår tids mest folkkära giganter gick ur tiden i oktober. Jag talar förstås om Lasse Berghagen. Eller folkkär – kanske är det en underdrift? Han tycktes snarare genuint omtyckt, rentav älskad. Inte av en homogen skara människor, utan av alla. Unga, gamla, oss mittemellan – ja, kort och gott, varenda kotte.

Nu råkar jag ju själv vara av den blödigare sorten, men jag har till och med bevittnat de mer hårdhudade darra på rösten när det sorgliga beskedet kom på tal. Det finns en gemensam nämnare i allt som har sagts om Lasse Berghagen: vänligheten. Någon beskrev det som om en av världens vänligaste människor är borta. Snäll, hygglig, schysst, vänlig, bussig. Allt det där är egentligen bara olika benämningar på en alldeles för underskattad egenskap. Han såg värdet i att vara snäll. Att inte få någon att känna sig utanför.

Vi alla, vissa mer än andra, har mycket att lära av Lasse Berghagens sätt att ta sig an livet och våra medmänniskor. Min personliga åsikt är att en människas storhet inte sitter i förmågan att visa upp en perfekt, polerad fasad eller att gå över lik för egen vinning. Enligt mig finns en människas sanna storhet i det lilla. Det där som inte behöver kosta särskilt mycket tid. Och inte en enda krona heller. Något som däremot tycks kunna gräva djupa hål i våra plånböcker är de trendiga adventskalendrarna. Det fanns en tid när barnaögon tindrade av något så simpelt som en adventskalender i papp. Belöningen bakom varje lucka var en bild på en liten tomte eller på sin höjd en stillsam dikt om julen.

Var föräldrarna riktigt givmilda kunde det gömma sig en liten chokladbit (visserligen av dålig kvalitet och med fadd smak) bakom varje flärp. Men det var då. Nu är julkalendrarna stora som flyttlådor. Dessutom riktar sig allt fler hysteriska dyrgripar till en vuxen kundkrets – med alkohol, ost, porslin, kosttillskott, julstrumpor, smink eller smycken. Allt vi kan tänkas behöva för att överleva december. Vissa lyxiga varianter kan gå loss på närmare femtontusen kronor.

Vem är jag att döma, men jag kan ändå inte förstå varför en fullvuxen människa behöver ge sig själv en rejäl klapp vareviga dag fram till jul. En brittisk kolumnist gick så långt att hon till och med förespråkade en kalender för hela året, så att vi vuxna skulle härda ut ännu en dag. Och ännu en. Så långt ska det väl ändå inte behöva gå.

Artikeltaggar

JulKändisarLasse BerghagenNöje/KulturSkådespelareSminkSmycken