Hoppa till huvudinnehållet

Skön mix av kunglig glans och folkhem på Levene gamla prästgård

Publicerad:
Reporter Hanna Sundblad
Hanna Sundblad
redaktion@skaraborgsbygden.se
Levene prästgård byggdes 1817 och har en spännande historia, men ligger även i en anrik bygd. Naturreservatet Levene äng intill har spår av forntid med över 100 gravar, både högar och stensättningar. Foto: Hanna Sundblad
Levene prästgård byggdes 1817 och har en spännande historia, men ligger även i en anrik bygd. Naturreservatet Levene äng intill har spår av forntid med över 100 gravar, både högar och stensättningar. Foto: Hanna Sundblad

Prinsessminnen, 200-årig historia och lokala delikatesser. Så lyder framgångsreceptet för Levene gamla prästgård.

– Här har människor träffats i århundraden. Vi har velat fortsätta den traditionen, förklarar Frida Fahlgren, som bor med sin familj på gården och tillsammans med sin mamma Yvonne även gjort om den till en uppskattad mötesplats.

En bit från Stora Levene samhälle, precis intill vägen och den vackra Levene äng, omgiven av bördig slättmark ligger den stora och faluröda Levene gamla prästgård.

– Jag har alltid känt för det här huset. När jag cyklade förbi här eller var här på kyrkans barntimmar som liten fantiserade jag om att bo här, berättar Frida Fahlgren.

2010 blev fantasin verklighet. Då sålde Levene församling gården och Frida flyttade in med sin familj efter ett antal år i Karlstad. Där jobbade hon som inredare på Ikea, en erfarenhet och kompetens som kommit väl till pass i skapandet av “mötesplatsen” Levene gamla prästgård. För huset är numera alltså inte enbart ett hem.

– Här har människor från bygden träffats och umgåtts i över 200 år. Vi ville fortsätta den traditionen, förklarar Frida.

– Dessutom kan vi ju inte bo på över 400 kvadratmeter...

Yvonne Fahlgren, Frida Fahlgren och Camilla Windroth är trion som genom värdskap och god smak skapat en välkomnande samlingsplats. Foto: Hanna Sundblad
Yvonne Fahlgren, Frida Fahlgren och Camilla Windroth är trion som genom värdskap och god smak skapat en välkomnande samlingsplats. Foto: Hanna Sundblad

Så, tillsammans med sin mamma Yvonne Fahlgren och köksansvariga Camilla Windroth har Frida förvandlat halva nedervåningen i prästgården till en mysig oas för servering, utställningar, föreläsningar och konferenser, festarrangemang och andra tillställningar.

– Men det är mamma som håller i taktpinnen och driver företaget, understryker Frida.

– Ja, jag är pensionär numera och har tid. Dessutom är detta så himla kul, det finns ju hur mycket spännande som helst att hitta på, bubblar Yvonne och slår ut med armarna.

Lokalt i lokalen

Aktivitetskalendern för “nya” gamla prästgården spänner över allt ifrån yogafrukostar och julgransbruncher, till filmvisningar, bröllop, minnesstunder, hantverksutställningar, musikkvällar och boksnack. Dessutom är man medaktör i arrangemang som Mathantverksafari och Leveneveckan.

– Och allt vi gör har tilltugg! Maten är jätteviktig för oss, betonar Yvonne och får medhåll av Camilla:

– Ja, och vi använder lokala råvaror, producenter och leverantörer så långt det går. Vi verkar ju mitt i en levande jordbruksbygd, det är klart vi vill lyfta det. Dessutom är det väldigt uppskattat av besökarna.

Lokalt är ledordet när det kommer till råvarorna i prästgårdsköket.
Lokalt är ledordet när det kommer till råvarorna i prästgårdsköket. Foto: Hanna Sundblad

Men det är inte bara primörer, ostar, te, ägg, kalkonkött och andra lokala delikatesser som lyfts på den gamla prästgården. Utan också lokalhistoria. Gårdens över 200 år långa livslängd utgör en spännande fond till hela verksamheten. Huset byggdes 1817 och har genom seklerna huserat nio präster. Dessutom har det en ovanligt väldokumenterad historia, eftersom en av prästerna, Carl Olof Friberg, efter en förfrågan från Nordiska museet i Stockholm skrev ner hur livet och verksamheten på prästgården såg ut, som del i en större kartläggning.

Han berättade noggrant om gårdens vardag med alla sysslor och skickade dessutom in utförliga ritningar på platsens byggnader och på trädgården med damm, odlingar och vackra sittbersåer.

Vargbesök

Med hjälp av en äldre man, Gustaf Norén som var barnbarn till en av församlingens präster i mitten av 1800-talet, kunde Friberg även skildra den äldre historien på gården. Han beskrev bland annat den så kallade tiondekulturen, alltså om hur traktens bönder kom in till prästgården för att skatta, det vill säga lämna en tiondel av sin förtjänst till församlingen.

Nio präster har under åren 1784-1980 tjänstgjort i Levene pastorat.
Nio präster har under åren 1784-1980 tjänstgjort i Levene pastorat. Foto: Hanna Sundblad

Nedteckningarna berättar också om hur prästgården i äldre tid fungerade som något av intellektuellt centrum i bygden och som allmän samlingspunkt. Men här finns också mer personliga berättelser om familjejular, om sommarpicknick i gröngräset på Levene äng och om hur vargar strök förbi utanför.

– Det är väldigt spännande läsning, berättar Frida, som brukar guida nyfikna besökare om prästgårdens historia.

Men det som allra mest intresserar gästerna är ändå det som tilldrog sig här under 1950-talet. Då låg onekligen en air av kunglig flärd kring platsen eftersom det var i Levene som tre av de fyra kungliga prinsessorna, de så kallade Hagasessorna, konfirmerade sig - Margaretha 1950, Birgitta 1952 och Desirée 1954.

Det var dåvarande präst Tell Törnblad som genom sin morbror, en högt uppsatt officer, hade kontakt med ett antal societetsfamiljer i Stockholm. Ungdomarna ur familjerna kom att läsa för honom på somrarna och några av dem kände sessorna på Haga. Prinsessan Sibylla hörde talas om konfirmationslägren och tyckte att de kunde passa hennes döttrar. Efter ett personligt möte för “godkännande” blev Törnblad utsedd till hovpredikant.

Kungligt dass

Konfirmationerna i Levene blev riktiga folkfester med tusentals besökare, mängder av poliser och stora pressuppbåd. Och då kyrkorådet bestämde att varje hushåll i pastoratet skulle få en biljett till kyrkan blev förstås bänkraderna mer än överfulla.

– I prästgården lät man bygga både ett “kungadass” och en särskild balkong, från vilken prinsessorna kunde vinka till folkmassan, berättar Frida.

På den gamla prästgården möts kunglig glans och Ikea i en smakfull mix.
På den gamla prästgården möts kunglig glans och Ikea i en smakfull mix. Foto: Hanna Sundblad

I tidningsartiklar från tiden går att läsa om hur kyrkokörerna förgyllde gudstjänsterna och om hur förtjänstfullt de unga sessorna deltagit i de praktiska göromålen under de fem lägerveckorna.

Svängdörrar

Det kungliga dasset finns kvar i prästgården och även foton, pressklipp och annan dokumentation från de berömda “prinsess-åren”. Vad gäller inredningen så är besöksdelen numera en skön mix av äldre herrgårdsstil, folkhem och Ikea. Inredaren Frida har skapat något som känns som ett välkomnande offentligt vardagsrum och samtidigt lite av en förlängning av familjens eget personliga hem i övriga huset. Precis som den “offentliga” delen på motsvarande sätt är en förlängning av den privata.

– Vi dukar långbord och firar julafton här nere hela släkten. Här har vi också haft både familjedop och bröllop, berättar Yvonne.

Levene gamla prästgård lever alltså vidare på ungefär samma sätt som alltid - välkomnande och tillgängligt med olåsta svängdörrar.

  • Prästgården har blivit en populär mötesplats med aktiviteter och program året om.
    Prästgården har blivit en populär mötesplats med aktiviteter och program året om. Foto: Hanna Sundblad
  • Tre av de fyra sessorna på Haga konfirmerades i Levene - Margaretha 1950, Birgitta 1952 och Desirée 1954.
    Tre av de fyra sessorna på Haga konfirmerades i Levene - Margaretha 1950, Birgitta 1952 och Desirée 1954. Foto: Hanna Sundblad
  • På 50-talet fick lilla Levene stor uppmärksamhet i landet.
    På 50-talet fick lilla Levene stor uppmärksamhet i landet. Foto: Hanna Sundblad

Artikeltaggar

BröllopFörsamlingarGustaf NorénHagaHanna SundbladIkeaKarlstadKungligheterMänskligtNordiska museetSibyllaStockholm

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.