Hoppa till huvudinnehållet

Ny utställning: Parets målningar går inte obemärkt förbi

Publicerad:
Reporter Maria Lund
Maria Lund
redaktion@skaraborgsbygden.se
Väletablerade konstnärsparet Jan-Erik Svensson och Eva Ström Svensson visar sitt måleri på Bladhska galleriet i Skara.
Väletablerade konstnärsparet Jan-Erik Svensson och Eva Ström Svensson visar sitt måleri på Bladhska galleriet i Skara.

Konst kan inte alltid beskrivas i ord. Det är en delvis ordlös värld. Men den som någon gång har stått framför en målning av Jan-Erik Svensson eller Eva Ström Svensson vet att den inte går obemärkt förbi. Nu ställer de ut på Bladhska galleriet i Skara.

När ett konstverk talar till hjärtat så händer något i sinnet. En värme sprider sig, nästan som när man hittar en vacker blomma. Som om livet, om än i det lilla, tar en ny riktning. Just så känns det när man kliver över ateljétröskeln hos konstnärerna Jan-Erik Svensson och Eva Ström Svensson. Parets ateljéer i Lundsbrunn är som en skattkammare, där bevis på två originella konstnärskap dyker upp i varje vrå.

– Jag trivs i det meditativa. Jag vill ha en lugn stämning i mina målningar. Lugnt och ensamt kan vara härligt. Ensam kan vara stark, säger Eva Ström Svensson.

Eva Ström Svensson förknippas mest med sina lågmält poetiska och själfulla stilleben, som ger nytt liv till vardagsföremål.
Eva Ström Svensson förknippas mest med sina lågmält poetiska och själfulla stilleben, som ger nytt liv till vardagsföremål.

Hon är främst förknippad med sina lågmält poetiska och själfulla stilleben. Genom sitt utsökta måleri synliggör hon det osynliga. I ett hörn står ett bord, fyllt av föremål: en gammal mjölkkruka med vacker patina, ett kärl med knotiga grenar, ett stort snäckskal med mycket karaktär – som en skulptur, skapad av naturen själv. Strax intill ligger varsamt rivna remsor av gamla tidningssidor.

– Se här, säger hon och håller en mjukt blå pappersremsa i höjd med himlen på en av sina akvarellmålningar. Jag känner mig fram. Jag prövar försiktigt vilket ljus och vilka färger jag ska ta fasta på.

Särskilt mycket ljus är det inte den här dagen, en av de sista i januari. Landskapet påminner om en vemodig akvarellmålning i gråskala, där vinterdiset har suddat ut gränsen mellan himlen och fälten. Jan-Erik Svensson dyker ned med näsan i en kartong, och börjar bläddra i boken han just har tagit i sin hand. På några av de första sidorna finns akrylmålningar med modellerat tyg i förgrunden. Han kallar dem tygstilleben, verken han arbetade med från och till under sin tidiga karriär.

– Då var det mer ”från ögat till handen”, säger han och målar med handen i luften, som för att stryka under sina ord. Mina målningar nu speglar fortfarande min omgivning, men utifrån skisser och minnesbilder tolkar jag delar av förgänglighet: minne, natur, liv. Det måste finnas en rytm och en rörelse.

Arbetsrummen påminner om ett galleri, med målningar längs väggar och golv – som en spegling av ett långt och troget värv. Båda fann konsten i unga år, och uppmärksammades tidigt för sin talang.

– Jag lånade en fotobok på skolans bibliotek, med konstnärliga bilder som skildrade fina miljöer. Jag fick för mig att jag skulle måla av några av dem.

Eva Ström Svensson skruvar blygsamt på sig och ler, innan hon fortsätter:

– Jag fick beröm i teckningsklassen. Jag kunde inget annat, tyckte jag.

Jan-Erik Svenssons målningar bär på rörelse och färgkraft. Han går från mörker till ljus och låter bilden bli ljusare och ljusare.
Jan-Erik Svenssons målningar bär på rörelse och färgkraft. Han går från mörker till ljus och låter bilden bli ljusare och ljusare.

Eva och Jan-Erik träffades under studietiden på konsthögskolan Valand i Göteborg, i början av sjuttiotalet. Hon, född i Göteborg men uppvuxen i Kanada och USA, och han från Gävle. Efter utbildningen längtade de bort från larmande storstadsgator.

– Vi flyttade till Lundsbrunn under gröna vågen och har bott här i fyrtionio år. Vi hittade det här artonhundratalshuset, som var övergivet. Det fanns till och med ett utedass på den tiden, säger Jan-Erik Svensson.

I köket har en av Jan-Eriks större målningar fått landa, åtminstone tillfälligt. Det är som om skiftningarna, formspråket, penseldragen och den flödande färgen talar ett eget språk. Han lyfter in det fängslande verket i ateljén, stryker med handen över ytan och börjar att tala om den konstnärliga processen. Om hur han går från mörker till ljus, om hur han grundar med en mörkt grå färg och låter bilden bli ljusare och ljusare.

Med distinkta penseldrag, många gånger med förvånansvärt smala penslar, växer kompositionen fram. Den mörka färgen binder samman allt. Att beskriva bildernas tillkomstprocess, tillstår både Jan-Erik och Eva, är ofta betydligt enklare än att sätta ord på innehållet.

– Man trasslar lätt in sig. Men du är ju mycket bättre på det än jag, säger Eva Ström Svensson och blickar mot sin make.

Eva Ström Svensson och Jan-Erik Svensson träffades under studietiden på konsthögskolan Valand i Göteborg, i början av sjuttiotalet.
Eva Ström Svensson och Jan-Erik Svensson träffades under studietiden på konsthögskolan Valand i Göteborg, i början av sjuttiotalet.

Konst kan, och ska kanske inte heller, alltid beskrivas i ord. Det är en delvis ordlös värld. Men den som någon gång har stått framför en målning av Jan-Erik Svensson eller Eva Ström Svensson vet att den inte går obemärkt förbi. Man känner att den bär på något speciellt. Verken kompletterar också varann. Där Jan-Erik Svenssons målningar bär på rörelse och färgens kraft, möter Eva Ström Svensson upp med stillhet och melankoli. Man vill se mer. Den gemensamma nämnaren är att de skänker betraktaren en alldeles särskild känsla och att de lämnar ett tydligt avtryck. Snart visar paret sina verk i en utställning på Bladhska galleriet i Skara.

Ni är väletablerade konstnärer, med ett stort antal utställningar bakom er. Kan ni någonsin känna nervositet inför en vernissage?

– Ja, det blir bara värre och värre, säger Jan-Erik och skrattar hjärtligt.

– Inte för mig, säger Eva. Men visst blir man nervös. Man vill inte ha alla ögonen på sig.

Utställningen pågår mellan den 17 februari och 3 mars.

  • I ett hörn i Evas ateljé står ett bord, fyllt av vackra föremål. Hon synliggör det osynliga med sitt utsökta, meditativa måleri.
    I ett hörn i Evas ateljé står ett bord, fyllt av vackra föremål. Hon synliggör det osynliga med sitt utsökta, meditativa måleri.
  • Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
    Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
  • Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
    Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
  • Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
    Akrylmålning av Jan-Erik Svensson.
  • Måleri av Eva Ström Svensson.
    Måleri av Eva Ström Svensson.
  • Måleri av Eva Ström Svensson.
    Måleri av Eva Ström Svensson.
  • Måleri av Eva Ström Svensson.
    Måleri av Eva Ström Svensson.
  • Med distinkta penseldrag, ofta med förvånansvärt smala penslar, växer Jan-Eriks bilder fram. Paletten är som ett konstverk i sig.
    Med distinkta penseldrag, ofta med förvånansvärt smala penslar, växer Jan-Eriks bilder fram. Paletten är som ett konstverk i sig.

Artikeltaggar

Eva StrömGallerierKonstLundsbrunnSkaraUtställningarVernissager

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.