Hoppa till huvudinnehållet

Ett liv vigt åt idioter

Publicerad:
Gunnar Birgersson
redaktion@skaraborgsbygden.se
Emanuella Carlbeck är prästdottern som aldrig blev gift men som ändå fick en modersroll för flera generationer förståndshandikappade barn. Hon var först i Sverige med att skapa en skola för barn med intellektuell funktionsnedsättning.
Emanuella Carlbeck är prästdottern som aldrig blev gift men som ändå fick en modersroll för flera generationer förståndshandikappade barn. Hon var först i Sverige med att skapa en skola för barn med intellektuell funktionsnedsättning.

Emanuella Carlbeck var en pionjär i ämnet pedagogi för idioter. Denna prästdotter från Nårunga vigde sitt liv åt vårda och utveckla idioter, alltså de efterblivna barn som före hennes tid hade förnekats och gömts undan.

Kulmen på hennes livsverk var köpet av Johannesbergs herrgård i Mariestad. Där skapade hon ”Idiothemmet i Mariestad”, som blev Sveriges då största vårdinrättning för utvecklingsstörda, intellektuellt funktionsnedsatta som det heter idag.

Ett av problemen med att återge historia är att dåtida ord och uttryck hinner få en annan och ibland elakare betydelse i modern tid. Numera är ”idiot” ett skällsord, nedsättande och förödmjukande, ett mobbningsord helt enkelt.

Men på 1800-talet var ”idioti” en psykiatrisk diagnos. Visst fanns där ett inslag av nedvärdering i uttrycket, men den som blev ”idiotförklarad” gavs också ett existensberättigandet. Det betydde ett erkännande av att ”det allmänna” hade ett ansvar även för intellektuellt lågpresterande - samt insikten att deras situation både kunde och borde förbättras.

Det ansåg åtminstone en relativt liten kader av läkare, präster och andra teologer som vid 1800-talet mitt började söka efter behandlingsmetoder för barn med en intellektuell funktionsnedsättning. Bland dem prästen och förre missionären Julius Glasell som skulle bli något av en mentor för Emanuella Carlbeck.

Folkskolan

Det började i och med den folkskolans tillkomst 1842. Eftersom skolan var ”allmän” så räknades alla barn, det gick inte längre att låtsas som att de obildbara inte existerade. Det var annars den traditionella lösningen, föräldrarna fick försörjde dem så länge de orkade, därefter väntade fattigvården.

Men skolplikten visade otvetydigt att de här barnen existerade och därför måste hanteras. De klumpades ihop med den större gruppen dövstumma och fick heta sinnesslöa i debatten. Men döva och/eller gravt hörselskadade kunde utvecklas, det visade sig tämligen omgående och följden blev en snabb utveckling av pedagogiska verktyg för just dövstumma.

Idiotfrågan förvandlades till en samhällsfråga.

Några av Emanuella Carlbecks ”idioter”. Hela, rena och framför allt trygga i en omsorg som gav dem existensberättigande. Det är oklart var bilden tagits, både Göteborg och såklart Johannesberg i Mariestad pekas ut i bildkällorna.
Några av Emanuella Carlbecks ”idioter”. Hela, rena och framför allt trygga i en omsorg som gav dem existensberättigande. Det är oklart var bilden tagits, både Göteborg och såklart Johannesberg i Mariestad pekas ut i bildkällorna.

Staten borde ha tagit ansvaret för såväl utveckling som finansiering av specialskolor. Men ståndsriksdagen duckade snabbt och pådyvlade kommunerna ansvaret - och där var politikerna lika ohågade att ta på sig fler utgifter. Detta trots att utvecklingen gav positivt gensvar, både blinda och döva var bildningsbara och växte upp till människor som kunde bidra till samhällets bästa. Specialskolorna blev beroende av gåvor, skolavgifter och framför allt de eldsjälar som trots ständiga penningproblem ändå drev utvecklingen framåt.

Och eldsjälarna inspirerade andra. På samma sätt borde - hävdade en liten grupp intellektuella - man även hantera barn med medfödda hjärnskador.

Eldsjäl

Emanuella Carlbeck var en sådan eldsjäl i vardande.

Hon föddes 1829 på Nårunga prästgård i Älvsborgs län, där fadern Johan Carlbeck var kyrkoherde vid tiden för dotterns födelse. I likhet med andra västgötapräster var han anhängare av Emanuel Swedenborg, ifrågasatte statskyrkan och betonade personligt ansvar och ställningstagande i trosfrågor, en inställning som han förde vidare till sina barn.

Emanuella verkar ha varit en så kallad ”åglömma”, en flicka som levde vid sidan av sällskapslivet och och aldrig gifte sig. Sina första 30 levnadsår framlevde hon som en s k ”hemmadotter” och hade troligen blivit kvar hemmavid om inte systern Ephraima fött en utvecklingsstörd son, John.

Som vi redan berört så hade man börjat skapa ett teckenspråk för döva medan blinda fått lära sig punktskrift. Därför var det naturligt för Emanuella att konsultera döv- och blindpedagoger i Göteborg i hopp om att starta en skola för barn med intellektuell funktionsnedsättning. Där kom hon i kontakt med Julius Glasell som drev en dövstumsskola och hade planer på att starta en specialskola för idioter. Emanuella tog med sig systersonen John till Göteborg där hon fick ansvaret att förverkliga Glasells idéer.

Grundpelare

Året var 1866 och den första svenska idiotskolan, med fyra elever varav John var en, var etablerad.

1875 kunde Carlbeck köpa Johannesbergs egendom i utkanten av Mariestad som blev ett flaggskepp i vården av intellektuellt funktionsnedsatta barn. Vid det laget hade verksamheten fått ett erkännande som innebar att även landstinget i Skaraborg bidrog med pengar även om merparten av köpet bekostades med insamlade medel från kyrkan och enskilda donatorer.
1875 kunde Carlbeck köpa Johannesbergs egendom i utkanten av Mariestad som blev ett flaggskepp i vården av intellektuellt funktionsnedsatta barn. Vid det laget hade verksamheten fått ett erkännande som innebar att även landstinget i Skaraborg bidrog med pengar även om merparten av köpet bekostades med insamlade medel från kyrkan och enskilda donatorer.

Emanuella var hela sitt liv starkt troende och kristen humanism blev grunden i pedagogiken. Men hon hämtade intryck utifrån, framför allt i Danmark dit hon gjorde flera studieresor.

Hennes pedagogik och behandling, hade följande grundpelare:

Barnen skulle stärkas fysiskt genom bra föda, bad och vistelse i friska luften.

Särskilt skulle hudverksamheten stärkas, blodet och de osunda vätskorna renas.

Goda vanor skulle inläras och ingrodda dåliga vanor utrotas.

Leken, ute och inne, var en viktig del av pedagogiken. Olika hjälpmedel för lek ute och inne anordnades.

Lärarna skulle vara utbildade.

De människor som omgav barnen skulle ha ett glatt och lättsamt sätt.

Johannesberg

I april 1867 flyttades skolan till Kastholmen i Floby där Johns far var kyrkoherde.

Därifrån växte verksamheten ut. Trots att hon var självlärd var Emanuella redo att ta steget fullt ut och starta en specialskola med interna. Skolan kom att kallas för Idiothemmet i Skövde. I en tidningsnotis uppgav Emanuella Carlbeck att tio idioter vistades och undervisades på hemmet som färdigbyggt skulle ha plats för 24 elever. Enligt samma notis fanns det redan 19 barn på väntelistan.

Verksamheten växte snabbt, och 1875 flyttades den till Johannesberg i närheten av Mariestad i Västergötland. Fastigheten var en lantegendom med plats för 30 elever och 17 anställda. Här kunde de manliga arbetarna sysselsättas med jordbruk, snickeri och korgmakeri medan kvinnorna engagerades i vävnad, stickning, och virkning.

Artikeltaggar

GöteborgJohannesbergLärareMariestadSkola och utbildningSkolorVårdVård och omsorg

Så här jobbar SKB med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.