På Bergsgården i Bredene bor Urban Bolin med familj. De är idag delvis självförsörjande på mjölkprodukter och kött. – Om jag hade möjlighet skulle jag bara gå hemma och jobba på gården … Kaninungen ligger vanligtvis nerbäddad i päls och halm i sin bur. Urban och frun Sari flyttade till Bergsgården 1997 och har behövt ändra om i huset för att göra det mer familjevänligt. Bland annat har köket, som syns på bild, blivit större. På gården finns ett antal djur, bland annat fjällnära kor och jämtgetter. Här står en kokalv tillsammans med fåren. På Bergsgården i Bredene bor Urban Bolin med familj. Huset är byggt 1923 och intill ligger två ladugårdar och en fruktträdgård.
Intresset för självhushåll kom tidigt för Urban Bolin. Innan sin femtonde födelsedag hade han köpt sin första ko. Nu bor han med familj på gården i Bredene och är delvis självförsörjande på mejeriprodukter och kött.
– Det är ett jätteintresse som jag alltid haft. Jag lånade en ladugård när jag var 15 år som stod tom och hade djur där. Självhushållsintresset har växt fram, jag ville ha bra mat till barnen och vill veta vad jag äter, säger han.
På Bergsgården finns det en stor samling djur. Sex fjällnära kor står i ladugården tillsammans med jämtgetter och ostfriesiska får som alla producerar mjölk. Dessutom går hedemorahöns, kalkoner och ett påfågelpar runt på gården och får samsas med kaniner och gäss.
– Om jag hade möjlighet skulle jag bara gå hemma och jobba på gården hela tiden. Men det får inte bli för mycket heller när man jobbar borta. Jag vill inte utöka, jag vill orka med det jag har nu, säger Urban, som jobbar heltid som montör på Kinnarps, och fortsätter:
–Jag tänker att när jag kan gå ner i tid eller gå i pension kan det rulla på mer på gården.
Använder allt själva
Urban Bolin och hans familj gör egen fil, yoghurt och ost på gården – Urbans favorit är en rysk färskost. Gården lämnar ingen mjölk till mejerier utan använder allting själva. Inte heller mycket kött behöver de köpa i matbutiken.
Urban växte upp i samhället i Åsarp, bara några kilometer från Bredene. När han träffade sin framtida fru Sari var intresset för lantbruk något som de delade. Nu jobbar Sari främst med grönsaksodling i gårdens trädgård medan Urban sköter djuren.
Paret flyttade till Bergsgården 1997 och har under tiden fått göra om i huset för att göra det mer familjevänligt för deras sju barn. I köket täcks trägolvet av trasmattor, gjorda av Urbans farmor, och från en svärtad vedspis kokar kaffet.
Inga maskiner
Urban föredrar att inte arbeta med maskiner, så traktor får han låna av snälla grannar som även hjälper honom med vissa körslor. Gården har tre hästar, varav en är en unghäst.
– Jag vill nog ha det som det är. För jag vill veta att om strömmen går klarar vi oss ändå. Vi gör så mycket som möjligt med handkraft, som att mjölka för hand.
Kärleken till kor är stor. Urban berättar att han skulle ha haft kor även om de inte användes till mjölkning.
– Jag tycker det är så gött att vara nära dem. Vi hämtade fjällnära kor från Härjedalen för 20 år sedan. De jag har nu är ättlingar och släkt med dem som vi hämtade först, berättar han och fortsätter:
– Fjällnära är väldigt bra, för de är tåliga. De mjölkar inte så mycket men de är inte känsliga för sjukdomar.
Många generationers kunskap
Den traditionella aspekten av lantbruket tycker Urban är viktig att bevara.
– För den kunskapen som så många generationer har arbetat fram, den kan gå förlorad på två generationer, säger Urban och berättar att i spåren av pandemin och kriget i Ukraina har självhushållning uppmärksammats.
– Det känns som att folk hade mer tid för varandra förr. De som hade gård kunde vara hemma bägge två, just det här att det inte är så bråttom. Dock fick de slita mer, fortsätter han.
Vad är det bästa med självhushållning?
– Det är ju att du får vara nära djur och natur och att du får giftfri mat som är närproducerad. Plus att du vet att du har det om något händer, menar Urban.