I valrörelsen för ett år sedan löd Ulf Kristerssons mantra, på min sida i politiken är vi överens. Ett år efter valet staplas kriserna på varandra och nu växer kritiken internt i Moderaterna mot den egna regeringens politik.
När det i början av september stod klart att den moderatledda regeringen valde att pausa den automatiska uppräkningen av brytpunkten för statlig skatt riktade flera moderata företrädare öppen kritik mot den egna regeringen. Bland de kritiska rösterna hördes den tidigare Moderata partisekreteraren Kent Persson och Alice Teodorescu tidigare huvudsekreterare i gruppen som tog fram Moderaternas nya idéprogram. Hon skrev på plattformen X (tidigare Twitter) ”Väljarna röstade inte fram en borgerlig regering för att få en socialdemokratisk politik”. Ulf Berg som är regionråd för Moderaterna i Dalarna varnade för att man öppnar en dörr som kommer användas i framtiden. Michaela Fletcher ordförande för Moderaterna i Stockholms län riktade också kritik och sa till Sveriges radio att det alltid måste löna sig att arbeta eller utbilda sig.
Att Moderaterna genom Tidöavtalet i stora delar tvingas att föra en Socialdemokratisk ekonomisk politik kan inte komma som en överraskning det är konsekvensen av samarbetet med Sverigedemokraterna. De har en ekonomisk politik som i flera hänseenden står närmare Socialdemokraterna än Moderaterna i synen på arbete, bidrag och skatter.
Efter att regeringen presenterat statsbudgeten riktades det Moderata Ungdomsförbundets ordförande Douglas Thor hård kritik mot regeringens avsaknad av klimatpolitik. I Dagens Nyheter uttalade han att det verkar som regeringen inte har någon plan för att nå klimatmålen och efterlyste höjda koldioxidskatter för att kompensera sänkt bränsleskatt. Regeringen skriver även själva i budgeten att de klimatpolitiska målen inte kommer uppnås med regeringens politik.
Kriserna i Sverige avlöser inte varandra, de staplas förnärvarande på varandra. Klimatkris, matkris, ekonomisk kris, säkerhetskris, demografikris, kompetensbristkris, inflationskris, välfärdskris för att nämna några. Enligt SKR, branschorgansationen för Sveriges kommuner och regioner saknas så mycket som 30 miljarder för att kommuner och regioner ska upprätthålla välfärden. Regeringen väljer att tillföra 10 samt lite specialdestinerade resurser som sällan får avsedd effekt i tider när kommuner och regioner tvingas till nedskärningar. Den bistra verkligheten kommer leda till att moderatledda kommuner kommer tvingas till oönskade neddragningar av välfärden och eller oönskade höjningar av kommunalskatten.
Kristerssonregeringen har ingen avundsvärd situation, men Moderaterna har genom Tidöavtalet själva försatt sig i sitsen att leverera allt annat än borgerlig politik. Martin Ådahl Centerpartiets ekonomisk politiske talesperson konstaterade med anledning av höstbudgeten att regeringen satsar mer pengar på billigare snus, fossila bränslen och plastpåsar än vad som satsas på skola, skattesänkningar och polisen. Den interna kritiken som riktats mot Moderaterna under den senaste tiden kommer sannolikt följas av fler kritiska röster.